Utrikes frågor
Pressmeddelanden på området
När rådet behandlar frågor som rör utrikes frågor tar man upp allt som berör EU:s yttre åtgärder, bland annat den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, utrikeshandeln och utvecklingssamarbetet. Under senare år har rådet, i samarbete med kommissionen, i första hand strävat efter att se till att EU:s yttre åtgärder sköts på ett enhetligt sätt med alla de instrument som unionen har till sitt förfogande.
De principer som ligger till grund för Gusp och målen för denna politik är att skydda unionens gemensamma värderingar, grundläggande intressen, självständighet och integritet i enlighet med principerna i Förenta nationernas stadga, att på alla sätt stärka unionens säkerhet, att bevara freden och stärka världssamfundet i enlighet med principerna i FN:s stadga, att främja det internationella samarbetet samt att utveckla och konsolidera demokratin och rättsstaten, liksom respekten för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna.
Rådet är också ansvarigt för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Försvarsministrarna deltar av tradition i rådets möten i konstellationen utrikes frågor två gånger per år, utöver de informella mötena (också två gånger per år).
Unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, som är ordförande i rådet i konstellationen utrikes frågor, har en central roll när det gäller att utarbeta, förbereda och genomföra den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp).
På Guspområdet bidrar kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (Kusp) till att utforma politiken genom att utarbeta yttranden för rådet, dock utan att detta påverkar den roll som Ständiga representanternas kommitté (Coreper) spelar vid förberedelserna av rådets möten. Kusp utövar också, på rådets ansvar, politisk kontroll och strategisk ledning av krishanteringsinsatserna.
Europeiska unionen är en ledande aktör inom internationell handel med en femtedel av världshandeln och den har byggt upp ett globalt handelsnät. EU:s olika utvidgningar och konsolideringen av den inre marknaden har stärkt dess position, både i bilaterala förhandlingar med tredjeländer och i multilaterala förhandlingar inom Världshandelsorganisationen (WTO). WTO har en central betydelse för EU:s handelspolitik. En rättvis och regelbaserad multilateral handelsmiljö är bra för världssamfundet och det är mycket viktigt att EU främjar en sådan politik.
På det handelspolitiska området är det kommissionen som på uppdrag av rådet och i samråd med handelspolitiska kommittén, en rådskommitté bestående av högre tjänstemän, ansvarar för att förhandla om och förvalta handelsavtal som rör ändring av tullar, tull- och handelsbestämmelser samt skyddsåtgärder.
Inom WTO förhandlar kommissionen på unionens vägnar. Kommissionen företräder också medlemsstaterna i samband med tvistlösning.
Unionens politik på området för utvecklingssamarbete ska vara ett komplement till medlemsstaternas utvecklingspolitik. Huvudsyftet är en hållbar ekonomisk och social utveckling i utvecklingsländerna, särskilt i de mest missgynnade, en harmonisk och successiv integration av utvecklingsländerna i världsekonomin samt utrotning av fattigdomen i dessa länder. Samtidigt syftar EU:s politik för utvecklingssamarbete till att stärka demokratin och rättsstaten och att främja respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
På detta område fattar rådet beslut med kvalificerad majoritet och tillsammans med Europaparlamentet i enlighet med medbeslutandeförfarandet.
EU:s utvecklingssamarbete koncentreras särskilt på samarbetet med staterna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS-staterna). AVS-EU-partnerskapsavtalet, som undertecknades i Cotonou 2000, anger ramarna för unionens handelsförbindelser och utvecklingssamarbete med dessa stater.
Europeiska unionen och dess medlemsstater är världens största givare av utvecklingsbistånd. EU:s bistånd förvaltas av kommissionen och betalas antingen genom EU:s budget eller genom Europeiska utvecklingsfonden, en särskild fond för utvecklingen i AVS-staterna. EU är också många utvecklingsländers viktigaste partner när det gäller handel och direktinvesteringar.