Gå till innehåll
E-postabonnemang

Internationella avtal används för att hjälpa EU att uppnå sina politiska mål. De kan omfatta breda ämnesområden såsom handel, samarbete och utveckling, eller handla om specifika politikområden såsom textilvaror, fiske, tullar, transport, vetenskap och teknik.

EU förhandlar och ingår internationella avtal både med länder utanför EU och med internationella organisationer, såsom WTO eller FN.

Exklusiv eller delad behörighet?

EU har exklusiv behörighet att ingå internationella avtal inom vissa områden, t.ex. då avtalet påverkar gemensamma EU-regler, eller då det behövs för att hjälpa EU att utöva sina interna befogenheter. Inom områden där EU har antagit särskilda gemensamma regler, t.ex. tullområdet, kan medlemsstaterna inte längre ingå avtal med länder utanför EU som påverkar dessa regler. EU har i dessa fall exklusiv behörighet och handlar på alla medlemsstaters vägnar.

EU kan även ingå internationella avtal på områden där behörigheten delas med medlemsstaterna, t.ex. utrikes frågor.

Vad gör rådet?

Europeiska unionens råd spelar en viktig roll i förhandlingsarbetet och i ingåendet av avtal mellan EU och länder utanför EU eller internationella organisationer. Rådet deltar i processens alla steg, från att ge kommissionen förhandlingsmandat till att underteckna avtalet på EU:s vägnar och anta det slutliga beslutet som gör det till EU-lag.

För avtal som omfattar områden med delad behörighet med EU:s medlemsstater måste förhandlingsmandat även ges av företrädare för medlemsstaternas regeringar. Detta gäller de flesta avtal som avser utrikespolitik samt breda handelsavtal.

Rådet kan även anta ett beslut om att tillfälligt upphäva tillämpningen av ett internationellt avtal eller att häva ett avtal. År 2010 upphävde rådet t.ex. tillfälligt artikel 96 i Cotonouavtalet med Zimbabwe och stoppade därmed utbetalningarna av utvecklingsbistånd till landet. Rådet fattar beslut på grundval av förslag från kommissionen eller från den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik.

Hur går det till?

Förfarandet vid förhandling och antagande av internationella avtal fastställs i artiklarna 207 och 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Rådet fattar under hela processen oftast sina beslut genom omröstning med kvalificerad majoritet. Man röstar dock med enhällighet i frågor där enhällighet i normala fall krävs, t.ex. beskattningsfrågor. När det gäller avtal som omfattar områden som står under delad behörighet fattas besluten i samförstånd med rådet (överenskommelse mellan samtliga medlemsstater).

Förhandlingsprocessen:

  1. Kommissionen lägger fram rekommendationer till rådet för varje enskilt avtal. Om avtalet i första hand avser utrikes- och säkerhetspolitik är det den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik som lägger fram rekommendationerna.
  2. Rådet antar därefter ett beslut om bemyndigande att inleda förhandlingar. Rådet antar vanligtvis även förhandlingsdirektiv där man fastställer vilka allmänna mål som man vill ska uppnås under förhandlingarna.
  3. Kommissionen företräder EU under förhandlingarna, förutom när avtalet avser utrikes- eller säkerhetspolitik. Då är den höga representanten EU:s företrädare. Förhandlingar mellan EU och parter utanför EU eller internationella organisationer sker vanligtvis i så kallade rundor.
  4. För vissa typer av avtal utser rådet en särskild kommitté som samråder med kommissionen under förhandlingarna. Kommissionen rapporterar regelbundet tillbaka till denna kommitté och till Europaparlamentet om hur förhandlingarna fortskrider.
  5. Rådet kan anta reviderade eller nya förhandlingsdirektiv när som helst under förhandlingarna. Detta kan göras för att ändra ståndpunkt i förhandlingarna eller när förhandlaren (kommissionen) vill avvika från den tidigare intagna ståndpunkten.
  6. Rådet och kommissionen är gemensamt ansvariga för att de förhandlade avtalen är förenliga med intern EU-politik och interna regler.
  7. När förhandlingarna är avslutade antar rådet ett beslut om undertecknande av avtalet. I vissa fall fattar rådet även beslut om provisorisk tillämpning av ett avtal. Dessa beslut fattas på grundval av ett kommissionsförslag.
  8. Rådet antar även det slutliga beslutet att ingå avtalet. Detta kan göras först när Europaparlamentet har gett sitt godkännande (för associeringsavtal eller för områden som antingen omfattas av ordinarie lagstiftningsförfarande eller godkännandeförfarande) och när avtalet är ratificerat av alla medlemsstater. Inom andra områden, förutom avtal som avser den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, måste Europaparlamentet höras.